Essäer av Åke Sandstedt

Åke Sandstedts essäer väcker essentiella frågor. Vad får människor att uthärda svåra prövningar och fortsätta att vilja leva? Hur är vi oss själva? Går det att driva med religion? Vad är ett människovärde? Vad är medlidande? Svaren söker han i berättandet.

I sin andra bok på Fri Press, Essäer, återger han andras berättelser och skapar själv nya. Samtidigt vill han lämna utrymme åt läsarens tankar och tolkningar – och i förlängningen berättandet. Trots allvaret är humorn ständigt närvarande. Vi roas av hans observationer av seriösa män som avsmakar vin, och kanske känner vi igen oss i situationen med den babblande amerikanskan på ett tåg. Som en röd tråd finns en hoppfull tro på människans godhet och förnuft.

Inledning av essän ”De tysta berättelsernas oföränderlighet”:

I den värld av berättelser som vi omges av finns en sällan uppmärksammad kategori – de tysta. Som tröst för saknaden, som flykt från grymheten, som stöd för återkomsten vilar i varje människa minnen, upplevelser och fantasier, vilka aldrig förmedlas till andra. Den försmådde och förorättade, den revanschistiske och kärlekskranke finner lyckan i det som ingen annan vet. I evigt återkommande motiv och bilder formas de berättelser, vilka bildar motpolen till omvärldens föränderlighet…

Sandstedt väcker också existentiella frågor och lämnar såklart inga enkla svar. Men genom hans exempel kan vi ”trösterikt nog” påminnas om att självmedvetenhet är något som går att tillägna sig. Och vad vi framförallt påminns om, är narrativets betydelse; det som fått ord blir lättare att förstå och några av livets svåra val blir kanske något lättare att uthärda.