Bruksbilder
– av Robert Jonsson

Bild: Omslag till Robert Jonssons 'Bruksbilder'. Bakgrunden är en starkt grön stig på en äng, en lika grön kjol skymtar och lång borta en kyrka.

Robert Jonssons dik­ter är mer än bara bruks­bil­der. Visserligen skym­tar vi någon av alla de norr­länds­ka bruks­or­ter som bil­dat grund till det vi ibland vill kal­la Sverige. Men det kun­de lika väl vara var som helst i vårt avlånga land. Och någon histo­ri­e­nostal­gi är det inte frå­ga om. Snarare en slags sam­tids­bil­der där väl­kän­da plat­ser, jobb och bostä­der bil­dar fond till de män­ni­skor som lever och rör sig där. Ett dik­tjag, vil­ket vi under­hand lär kän­na, lyf­ter fram små detal­jer, allt ifrån Modospelarnas blod, snus, svett och tårar – till Mohsens vita, söta och myc­ket sega kakor som hen­nes mor låtit skic­ka från ett sön­der­bom­bat Irak.

Samtidigt som det i vis­sa styc­ken är en hyll­ning till just det mänsk­li­ga, det pri­va­ta i den und­fly­en­de när­he­ten i möte­na, möter vi ock­så kri­tik – och vil­ja.

Flöden

Människor
ser inte män­ni­skor läng­re
ser slö­jor
ser utval­da delar
av män­ni­skor
vad är det för värld vi ska­pat
när ock­så du anser
att det finas­te
man som män­ni­ska kan göra
är att stan­na upp maski­ne­ri­et
och läm­na efter sig en kom­men­tar
män­ni­skor
du ser inte män­ni­skor läng­re

Dikterna i Bruksbilder är skriv­na från 2015 och fram­åt. “Insjöar” var en av vin­nar­dik­ter­na i Populär Poesis täv­ling “Krispiga Kaskader” och “Hjältar” var sen­hös­ten 2017 pub­li­ce­rad i DN.

Hitta Bruksbilder i webbshoppen »

Läs om Robert Jonsson »

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Robert Jonsson

Bild: svartvitt fotografi med Robert Jonsson i vit undertröja tillsammans med hunden Wiggo.

Robert Jonsson har hun­nit bli 45. Han arbe­tar som under­skö­ters­ka på ett sjuk­hem och när han inte skri­ver spring­er han gär­na, ofta på sti­gar runt Örnsköldsvik. Ibland ock­så som del­ta­ga­re i stör­re lopp. Han spring­er “för orden”, menar han. Att upp­nå bätt­re resul­tat är vik­tigt och han äger en stark vil­ja att “gå ända in i mål med pro­jek­ten” han före­tar sig. Diktsamlingen Bruksbilder är ett sådant.

Jonsson läser kur­ser i kre­a­tivt skri­van­de och 2015 kom dikt­sam­ling­en Mittemellan (BoD). Han har ock­så med­ver­kat i ett dus­sin­tal anto­lo­gi­er, nu senast i Föreningen Arbetarskrivares elf­te anto­lo­gi Jag har tänkt myc­ket på oss och våra utmat­ta­de krop­par (Föreningen Arbetarskrivare 2018, red. Henrik Johansson & Anna Jörgensdotter); fyr­tio­fy­ra för­fat­ta­re väs­sa­de pen­nor­na i “kam­pen mot pres­sa­de arbets­vill­kor och för­säm­ra­de arbets­mil­jö­er”.

För när­va­ran­de skri­ver Jonsson på en en roman om för­ned­ring, kär­lek och spel. Den hand­lar om att växa upp, bli gam­mal, ratad och sjuk, och om att få saker på plats. Den går under arbets­nam­net Defrag och gen­re­mäs­sigt vill Jonsson vil­ja säga att det är för­ned­rings-feel­good.

ROBERT JONSSON FRI PRESS FÖRLAG

Bild: omslaget till Robert Jonssons 'Bruksbilder'