KRÅKMÅNDAG
av Erik Hall

Dik­ter­na i Kråk­mån­dag är sur­re­a­lis­tis­ka. Det häf­ti­ga flö­det av ting som ofta befin­ner sig i absur­da och över­ras­kan­de till­stånd, till­sam­mans med deras ofta omöj­li­ga för­hål­lan­de till varand­ra, sät­ter ens egen fan­ta­si i sken. För­sö­ken att söka logik – kanske en slags mening – fal­ler först på skam och en rycks istäl­let med i Halls hand­lö­sa fall, ner i en slags inver­te­rad verk­lig­het.

ben­sin som
lag­rats på ekfat
en björn som
smugg­lar män­ni­skor i hand­väs­kan
skyskra­por­na som toff­lor och
sol­sy­ste­met i pung­en
sex­tio trak­to­rer
som skjuts upp i rym­den

Det kan ses som humo­ris­tiskt, som satir. Men en slags annan för­stå­el­se för dik­ter­na kan växa fram i läs­ning­en. Om det­ta är mening­en får vi ald­rig veta utan det vi anar får stå för oss själ­va.

Det går att tol­ka Hall som kri­tisk, inte minst mot moder­ni­te­ten och alla dess uttryck – “ekfatslag­rad ben­sin”, “skyskra­por” och “trak­to­rer”. Men fal­ler då tex­ten som dada? De tidi­ga dadais­ter­na och and­ra moder­nis­ter var ju inte hel­ler all­tid så kri­tis­ka mot det moder­na. Istäl­let såg de i det tidi­ga 1900-talets fram­väx­an­de tek­nik och maski­ner ett slags mot­gift till för­stoc­ka­de och dog­ma­tis­ka bor­ger­li­ga kul­tu­rel­la uttryck. De såg möj­lig­he­ter i snab­ba­re kom­mu­ni­ka­tio­ner och nya uttrycks­sätt. Men tiden har gått. Och en kan und­ra om det moder­na sam­häl­let blev vad dadais­ter, sur­re­a­lis­ter och and­ra i det kul­tu­rel­la avant­gar­det hop­pats på. Erik Hall grep­par sur­re­a­lis­mens kniv­skar­pa verk­tyg och dis­se­ke­rar med för­bund­na ögon sam­häl­let, tids­an­dan och oss som lever där. Läs Kråk­mån­dag och följ med i fal­let.

Om Erik Hall »

Kråkmåndag i webbshoppen »

BILD: Omslaget till 'Kråkmåndag' av Erik Hall, med ett kollage på något som liknar förstasidan på en tidning

FP-174ISBN: 978–91-88765–29‑1

Erik Hall läser på Mäs­sings­hor­net • novem­ber 2019

Erik Hall

BILD: Portätt av Bertil A Larsson, långhårig och skäggig framför någon slags maskineri

Erik Hall (1990) har all­tid skri­vit poe­si. Inspi­ra­tio­nen häm­tar han från bild­konst och dadais­men lik­som sur­re­a­lis­men som lig­ger honom varmt om hjär­tat. Han har i flera år fli­tigt fram­fört sin poe­si live på oli­ka sce­ner och gjort många spon­ta­na sam­ar­be­ten med oli­ka musi­ker live.

Om boken Kråkmåndag »

Erik Hall är bosatt i Helsing­borg och stu­de­rar För­fat­tar­sko­lan vid Lunds uni­ver­si­tet. Han har tidi­ga­re stu­de­rat Skri­var­lin­jen års­kurs 1 vid Gli­måk­ra folk­hög­sko­la, Skri­var­lin­jen års­kurs 2 vid Albins folk­hög­sko­la, Teo­re­tisk filo­so­fi vid Lunds uni­ver­si­tet och Kul­tur­le­dar­pro­gram­met med inrikt­ning på konst- och bild­ve­ten­skap vid Lin­néu­ni­ver­si­te­tet.

'Måndagskråka' av Erica Backe 2019

Kråk­mån­dag är hans debut­dikt­sam­ling, men han har tidi­ga­re pub­li­ce­rat dik­ter i sex­ton anto­lo­gi­er. Fem av dem har han skri­vit och pub­li­ce­rat till­sam­mans med sin flick­vän Eri­ca Bac­ke. Des­sa bär tit­lar­na: Värl­den Mot Tin­ning­en (För­fat­ta­res bok­ma­skin, 2013), Fem­ma (För­fat­ta­res bok­ma­skin, 2014), Dom två vän­ner­na till Neil Armstrong (För­fat­ta­res bok­ma­skin, 2015), Du Ken­der Det (hem­tryckt, 2016) och En Annan Fem­ma (För­fat­ta­res bok­ma­skin, 2017).

 

Halls intres­se i poe­si har inne­bu­rit att han sam­lat på sig ett stort antal dikt­sam­ling­ar, för gläd­je och inspi­ra­tion.
– Min pri­va­ta sam­ling är stör­re än de fles­ta väl­sor­te­ra­de bib­li­o­te­kens, säger han.

Erik Hall på Facebook »

Erik Hall på Instagram »