Zenmästaren
av Eva-Stina Byggmästar

Zenmästaren bil­dar till­sam­mans med voly­mer­na Låt hjär­tat tala hjär­tats språk (Fri Press, 2022) och Snöapan (Fri Press, 2024) tri­lo­gin ”Zenmästaren”. Åter får vi föl­ja med på en pil­grims­re­sa i det and­li­ga Japan.

Det är både en ytt­re och en inre resa — en fysisk och en and­lig. Vi åker med hög­has­tig­hets­tåg och lin­ba­na upp till troll­s­ka sko­gar och uråld­ri­ga tem­pel. Sedan ner igen, till flo­der och strän­der – där mys­tis­ka och mytis­ka väsen smy­ger omkring, till den gam­la tår­pi­len som dop­par sina gre­nar i sor­gens flod och utgör här­ber­ge åt näk­ter­ga­lar och hem­lö­sa, sorgs­na spöken.

Som titeln skvall­rar är just Zenbuddhismen inspi­ra­tions­käl­lan och Byggmästars dik­ter är som van­ligt kom­na ur ett öppet hjär­ta. Språket är direkt, men läm­nar rum för begrun­dan och kon­temp­la­tion. Vi sjun­ker in i vår läs­ning, för att plöts­ligt över­ras­kas och vak­na — en magi som ock­så Byggmästar bemästrar.

Bodhidarma gick in i en grot­ta och medi­te­ra­de nio år i sträck – han medi­te­ra­de så inten­sivt att hans skug­ga fäs­tes på bergs­väg­gen för all framtid 

nio­hund­ra år efter att Bodhidarma dog och begrav­des gräv­des hans grav­kam­ma­re ut och det enda man hit­ta­de var en tof­fel – efter det und­ra­de alla vart han kun­de ha tagit vägen 

jag kan bara säga att och när du medi­te­rar är du Bodhidarma och när jag medi­te­rar är jag Bodhidarma