Skogen och friheten
av Elisabeth Rynell

Elisabeth Rynells essä pub­li­ce­ra­des förs­ta gång­en av Eric Fylkesons i tid­skrif­ten I Minne, men då med rubri­ken “Det pake­te­ra­de para­di­set” (Janus för­lag 1987). 

I för­or­det till den nya utgå­van lyf­ter Håkan Sandell det­ta hur för­fat­ta­ren talar om ”vår krymp­ta fri­het” och indi­vi­dens rätt att skyd­da och för­sva­ra natu­ren. Hans reto­ris­ka frå­gor skul­le vi kun­na stäl­la oss själva:

Kan man verk­li­gen för­sva­ra en gam­mal björk­skog eller en por­lan­de bäcks (för­hopp­nings­vis) rena vat­ten genom att rös­ta vart fjär­de år, genom ett brev till sin kom­mu­n­an­sva­ri­ge, med en tex­tad skylt på sta­dens torg? Jag tror vi vet sva­ret, och vet hur det går. Redan drar det i smil­ban­den av med­lid­samt hån, lil­le vän.

Rynells tan­kar är minst lika aktu­el­la idag. Hon näm­ner, som exem­pel, ocku­pan­ter­na på Taråberg. De som vräk­tes från går­den vid fjäl­let av kra­val­l­ut­rus­ta­de poli­ser som brän­de ner huset, spräng­de mur­stoc­ken och för­gif­ta­de jord­käl­la­ren med die­sel. Sandell drar ock­så tan­kar­na vida­re till ”den förs­te kli­ma­tak­ti­vis­ten att dömas till fäng­el­se i Sverige” och samer­nas kamp emot eta­ble­ring­en av en vind­kraftspark i Fosen som öde­lagt sto­ra are­a­ler av de nors­ka samer­nas ren­be­tes­land. (Mer om kam­pen för Fosen nedan.) 

ur Skogen och fri­he­ten av Elisabeth Rynell – omsla­get och sidor­na 30–31 & 38–39.
Bilden på sidan 38 är ifrån ”Skogsupproret” (Se mer om des­sa nedan.)

Bokens and­ra illust­ra­tion är ett foto taget av Micke Berg, där Björn ”Ponny” Bergström kör häst på det ned­brän­da Taråberg. Berg har för övrigt ska­pat en skatt av bil­der, myc­ket ifrån alter­na­tiv kultur.

Rynell inle­der sin essä med en diktstrof häm­tad från Harry Martinsson och pre­sen­te­rar där­ef­ter en slags problemformulering: 

”Jag har tänkt, att om fri­he­ten är en fågel, så är den nog en mel­lan­spett. Det är inte av ill­vil­ja vi utro­tar den. Men mel­lan­spet­ten mås­te dö på grund av den onö­di­ga nöd­vän­dig­het som vår sam­tid gestaltar.”

Vi får ock­så föl­ja med ännu läng­re till­ba­ka i tiden, innan Sverige blev Sverige. Hon refe­re­rar till Gunnar Olof Hyltén- Cavallius verk Wärend och Wirdarne från 1860-talet, som i sin tur hän­vi­sar till ännu äld­re rätts­hand­ling­ar vil­ka talar om att sam­häl­let ock­så lät den fred­lö­se vara ifred – i sko­gen. Hon skriver:

Det van­li­ga histo­ris­ka syn­sät­tet är ju att vi gått från despo­ti till demo­kra­ti efter en täm­li­gen rak lin­je, om man undan­tar ”urkom­mu­nis­mens” sjunk­na Atlantis. Men ett rim­li­ga­re syn­sätt visar i stäl­let en rak lin­je från Gustav Vasa och in i vårt folk­sty­re. Denna raka lin­je är mak­tens eriks­ga­ta. Detta är fol­kets avväpnande.

Skogsupproret är en gräs­rots­rö­rel­se som vux­it fram ur sam­ar­be­ten mel­lan akti­vis­ter från kli­maträtt­vi­se­rö­rel­sen och samis­ka akti­vis­ter. De använ­der fred­li­ga aktio­ner och civil olyd­nad för att käm­pa mot skogs­miss­bruk och stöd­ja kam­pen för urfolks markrättigheter.

Ett kal­hyg­ge. Foto: Skogsupproret
Klicka för för­sto­ring! (Öppnas i nytt föns­ter eller flik.)

Fosenaktivisterna har fri­ats två gång­er tidi­ga­re. Men åkla­ga­ren över­kla­gar ären­det mot akti­vis­ter­na för tred­je gång­en, något som inte var känt då Skogen och fri­he­ten gick i tryck.

NRK tala­de med ”Leder for Fosen-aksjo­ni­ste­ne” Elle Márgget Nystad, som nåd­des av beske­det vid för­be­re­del­ser­na inför firan­det av Samernas natio­nal­dag. Hon säger att var trå­kigt men inte förvånande.

Statsåklagaren Stian Hermansen menar att saken har en ”Prinsipiell betyd­ning” och kan påver­ka fram­ti­da rättstillämpning:
   ”Vi ten­ker at den­ne saken kan få betyd­ning for sene­re demon­stra­sjons­sa­ker når det gjel­der hvil­ke til­tak poli­ti­et sam­let sett kan tref­fe i lig­nen­de situ­a­sjo­ner, forkla­rer han.”

Motståndet lever vida­re med kam­pen för samer­nas rättigheter.