Om författare, förlag och bokhandlare på internet – och “klickjägarna”

Det finns aktö­rer på bok­mark­na­den som en kan und­ra över. Jag tän­ker på klick­jä­gar­na, eller hur de nu kan benäm­nas. För här på inter­net utgör de en väx­an­de kate­go­ri. Det är de som på sina webb­plat­ser “mark­nads­för” böc­ker utan att ha så värst myc­ket kon­takt med var­ken för­lag eller för­fat­ta­re. Och då tän­ker jag inte på de som läst böc­ker­na och som pub­li­ce­rar recen­sio­ner, enkla­re omdö­men eller som bara vill berät­ta att de läst och vill rekom­men­de­ra dem. Nej, för klick­jä­gar­na ver­kar det hand­la mer om busi­ness än om själ­va lit­te­ra­tu­ren.

Fri Press är ett rela­tivt litet för­lag och vi ger ut böc­ker för att vi gil­lar att göra det. Sett till vår värld av små och obe­ro­en­de svens­ka för­lag känns det inte som om vi har någ­ra kon­kur­ren­ter. Snarare bil­dar vi till­sam­mans en väv där vi genom intres­se och ömse­si­dig upp­vakt­ning kom­plet­te­rar varand­ra. En mykorr­hi­za om en så vill. Det svens­ka lit­te­rä­ra land­ska­pet är livs­kraf­ti­ga­re än någon­sin och det är mång­fal­den som utgör kraf­ten.

Ett förs­ta steg för lan­se­ring­en av en bok bru­kar vara att läg­ga in titeln på Bokinfo. Det som behövs är ett ISBN-num­mer, någ­ra hund­ra kro­nor, en beskriv­ning och en omslags­bild. Och inom ett halvt dygn kan bok­hand­la­re och bib­li­o­tek hit­ta boken. Sedan drö­jer det inte myc­ket läng­re för­rän bok­kö­pa­ren hit­tar den på Bokus, Adlibris eller någon annan­stans här ute.

Många för­lag och för­fat­ta­re för­sö­ker ock­så säl­ja böc­ker­na via sina webb­plat­ser, på blog­gar och allt ofta­re via soci­a­la medi­er. Det hålls bokre­le­a­ser och upp­läs­ning­ar och sig­ne­ring­ar, och ide­a­lis­tis­ka bok­hand­la­re och antik­va­ri­at säl­jer böc­ker på kom­mis­sion. Men det kan ta tid att häm­ta igen kost­na­der­na. Skulle det inte lyc­kas har boken ändå betytt något för den som skri­vit den och för­hopp­nings­vis för de som kun­nat läsa.

Innan jag går in på att för­sö­ka beskri­va hur klick­jak­ten i den svens­ka bok­bran­schen går till och vil­ka bety­del­ser den kan ha ska jag för­sö­ka för­kla­ra hur en när­lig­gan­de och gans­ka utbredd verk­sam­het går till. Den kal­las ibland för “scra­ping”, “craw­ling” eller “spi­de­ring”. Den går ut på att mate­ri­al stjäls från en webb­plats för att sedan pub­li­ce­ras på en annan. Med oli­ka tek­ni­ker, ofta auto­ma­tiskt och med hjälp av robo­tar, sys­te­ma­ti­se­ras stöl­der­na. Det finns fak­tiskt de som till­han­da­hål­ler tjäns­ter och pro­gram­va­ra till hjälp för den som vill syss­la med sådant.

Varför gör män­ni­skor så? Jo, ofta av den enk­la anled­ning att de jagar klick. Tillsammans med det stul­na mate­ri­a­let expo­ne­rar de reklam och har län­kar som vi ska föl­ja. Alla gör väl inte all­tid det, men för­mod­li­gen är det till­räck­ligt många för att det ska löna sig. Lagstiftare och rätts­vä­sen­den har svårt att hålla jäm­na steg även om det kan vara frå­ga om brott mot upp­hovs­rättsla­gar.

Klickjägarna i den svens­ka bok­bran­schen gör ing­et olag­ligt. De anslu­ter sig bara som en “bok­han­del” med ett abon­ne­mang hos ovan nämn­da Bokinfo och får så till­gång till det bokut­gi­var­na lagt in. Sedan expo­ne­rar de infor­ma­tio­nen om boken, med omslags­bil­den, på sina webb­plat­ser till­sam­mans med län­kar och ibland annon­ser.

Bara det att besö­ka­ren ser en annons kan ge webb­plats-äga­ren en inkomst. Vissa av län­kar­na de hål­ler leder till en nät­bok­han­del som verk­li­gen har boken – men inte alla. Vad bok­kö­pa­ren kanske inte tän­ker på är att län­ken inte leder direkt till nät­bok­han­deln utan via ett annons­fö­re­tag. Någonstans i en annan ände finns ett före­tag som beta­lar. Klicket gene­re­rar en liten intäkt åt klick­jä­ga­ren. Om besö­ka­ren sedan genom­för ett köp kan det­ta ge ännu en intäkt. Vilka avtal som klick­jä­gar­na har kän­ner jag inte till. De kan se oli­ka ut med vari­e­ra­de räk­ne­sätt och intäkts­möj­lig­he­ter. Det finns i sam­man­hang­et gott om sido­spår. Ett av dem är att det finns annons­fö­re­tag som menar att de till och med kan spå­ra oss utan kakor(!).

Så här kal­las funk­tio­ner­na för annon­sö­ren:

CPM – betal­ning för vis­ning av en annons (Kostnader per vis­ning­ar i tusen­tal)

CPC – betal­ning för klick (Kostnader per klick)

CPA – betal­ning när någon köper (Kostnader per “action”)

Om du som för­fat­ta­re hit­tar din bok på en webb­plats kan det hän­da att du där erbjuds att läm­na infor­ma­tion om dig själv och ditt för­fat­tar­skap. På ett stäl­le kan du mot en betal­ning få din pre­sen­ta­tion mer fram­trä­dan­de – som “spons­rat inne­håll”. Klickar du på för­la­gets namn har de tyvärr oftast inga upp­gif­ter. Tjena!

När bok­kö­pa­ren letar efter en titel på inter­net dyker det ofta upp ett antal oli­ka träf­far. Klickjägarna kan trix­en och tek­ni­ken och ibland lyc­kas de ta sig hög­re upp i träff­lis­tan än bokut­gi­var­na själ­va och de åter­för­säl­ja­re som des­sa har avtal med. Google som hjäl­per en att hit­ta över­hu­vud­ta­get läg­ger sig såklart all­tid på topp.

Bokinfo vill för­enk­la han­deln med böc­ker. Det är bra. Men är det då bra om bok­kö­par­na ska behö­va ta des­sa omvä­gar? Figuren nedan är ett för­sök att illu­stre­ra infor­ma­tions- och han­dels­vä­gar.

Viken väg till köp tyc­ker du är att före­dra?

A. Köp direkt av för­la­get eller för­fat­ta­ren

B. Köp hos nät­bok­hand­la­re som bokut­gi­va­ren har avtal med

C. Köp via klick­jä­ga­ren

Som sagt: klick­jä­gar­nas verk­sam­het är inte olag­lig. Men är den mora­liskt för­svar­bar? Jag anser att de hind­rar för­la­gens direkt­för­sälj­ning och möj­lig­het att nå boklä­sar­na. Det blir ju svå­ra­re om de fång­as upp på vägen och skyff­las vida­re någon annan­stans.

Här ute på inter­net hand­lar det allt­så inte bara om lit­te­ra­tur när det hand­lar om lit­te­ra­tur. Att bok­bran­schens klick­jä­ga­re skul­le slu­ta är väl bara att dröm­ma om. Tendensen är sna­ra­re att de blir fler och dess­utom för­fi­nar sina arbets­sätt. Och kan inter­net lik­nas vid något orga­niskt så mot­sva­rar väl klick­jä­gar­na resi­sten­ta bak­te­ri­er.

Dag Persson decem­ber 2018

En käl­la: PageFair & Blockthrough