Mellan träden någonstans
av Eleonore Christoffersén Ryndal

Det­ta är Ele­o­no­re Christof­fersén Ryn­dals and­ra dikt­sam­ling. I den för­ra, Skug­gor­nas barn, fanns myc­ket av min­ne­na från barn­do­men, till­sam­mans med vand­ring­en där­i­från. Det för­flut­na visar sig ock­så bland dik­ter­na i Mel­lan trä­den någon­stans.

BILD: Omslaget till 'Mellan träden någonstans' av Eleonore Christoffersén Ryndal, på bilden syns en röd ladugårdsvägg med en stängda luckor och en slingrande murgröna

FP–169 • ISBN: 978–91-88765–26‑0

Med sina sin­nen ploc­kar hon för­sik­tigt upp till­sy­nes var­dag­li­ga tan­kar. Oftast ger de hen­ne ro. Fal­ler en skug­ga och kanske väc­ker oron, släp­per hon in vin­dar­na.

I den “helt van­li­ga”, pas­se­ran­de var­da­gen fång­ar något hen­nes upp­märk­sam­het. Sam­ti­digt som det känns märk­ligt kan det fram­stå som otro­ligt klart, menar hon.

Bakom dör­ren i Söder­går­den

fladd­rar min­ne­na för­bi

från hörn till golv

från tak till föns­ter

likt en flu­ga som

för­sö­ker hit­ta ut

 

I mör­ka rum­met ser de på

hur livet leker med

deras dröm­mar

 

Hon väx­te ur sin sorg

likt ett barn väx­er ur

sina klä­der

 

Just käns­lan av still­het gör hen­ne har­mo­nisk, när hon får tid till efter­tan­ke. Med sina dik­ter vill hon för­med­la den käns­lan även om hon är med­ve­ten om att det kan bli något annat med någon annans läsan­de ögon.

Dik­ter­na bär en viss lant­lig prä­gel, där plat­ser­na och ting­en ibland allt­så vitt­nar om äld­re tider. Men det är utan sak­nad och nostal­gi, för hos Ele­o­no­re Christof­fersén Ryn­dal är det så som det är.

 

Läs om
Eleonore Christoffersén Ryndal »