Jag bär mitt barn under mitt hjärta
av Anna Nero

Denna diktsvit är Anna Neros kär­leks­för­kla­ring till sin sist­föd­de son. Orden är en tack­sam­hets­rit till sonens dona­tor – liv­gi­va­ren, och sjuk­hus­per­so­na­len på Östra i Göteborg – räddarna/hjältarna.

Under gra­vi­di­tet, för­loss­ning och efter födel­sen av bar­net, skrev Nero, uti­från sin egen erfa­ren­het, ett svar på Jonna Bornemarks för­stu­die till boken Jag är him­mel och hav, skri­ven i dikt­form. Texten har sedan omar­be­tats och för­vand­la­des under pro­ces­sen gång till en saga. Sagoformen avdra­ma­ti­se­rar livets skör­het – den fina grän­sen till ett barns vara eller icke-vara.

Katterna vak­nar och flyr undan …