Vindens alla barn
– av Alfonso Ambrossi

Bild: omslag till Alfonso Ambrossis 'Vindens alla barn'. Det är vitt en närbild av ett öga och titel och namn på.

Ambrossi lider kanske av “dikto­ma­ni”. Behovet av att läsa och skri­va går hand i hand och en av de inle­dan­de dik­ter­na heter just Diktomani.

Men Vindens alla barn hand­lar om så väl­digt myc­ket mer och Ambrossi rör sig djärvt från det lil­la till det sto­ra, från det pri­va­ta till det all­män­na. Han utfors­kar inte bara lit­te­ra­tu­ren utan ock­så sitt för­hål­lan­de till natu­ren, kär­le­ken, bar­nen – livet och döden.

Han und­vi­ker inte de svå­ra erfa­ren­he­ter­na utan gör något av dem i sina dik­ter, han tar sig vida­re. Det sätt han blan­dar läng­tan med tack­sam­het på, är trös­te­rikt. 

Ibland kan vi i Vindens alla barn beho­vet av att vil­ja för­änd­ra. Och vem har sagt att poe­ten ska und­vi­ka att ta ställ­ning. Ambrossi mar­ke­rar stånd­punkt i flera hjär­te­frå­gor.

VINDENS ALLA BARN I WEBBSHOPPEN »

ur Vindens alla barn

poe­ter byg­ger upp värl­den
med kle­na armar
och dålig rygg­rad
de sak­nar livets pela­re helt enkelt
det vill säga
kär­lek och arbe­te

poe­ter är oprak­tis­ka dröm­ma­re
otill­freds­ställ­da
och oänd­li­ga barn
filo­so­fer som tol­ka­de livets gåtor
men ändå odug­li­ga
att fixa sitt eget

att läsa
är att accep­te­ra
en över­ty­gel­se

läsa­ren tar på sig
en till­räck­lig nai­vi­tet
för att tro på des­sa fan­ta­si­er
des­sa magi­er des­sa lögn­er
som någon har hit­tat på

OM ALFONSO AMBROSSI HÄR »

BOKRELEASE SIGTUNASTIFTELSENBILD: Sigtunastiftelsens logo

Torsdag 28 februari

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Sjöstjärna
– av Stefan Albrektsson

Bild: omslag till Stefan Albrektssons 'Sjöstjärna'. Det är ljusbrunt och blått och en anar en sjöstjärnearm.

Dikterna i Sjöstjärna är skriv­na med en läng­tan att tala med läsa­ren. De har sin utgångs­punkt i ett barns upp­växt i en dys­funk­tio­nell familj och föl­jer ett kro­no­lo­giskt berät­tan­de flö­de från tidig barn­dom till sen ton­år.

En upp­växt i mer eller mind­re trass­li­ga upp­växt­för­hål­lan­den är inte ovan­ligt. Oavsett vad läsa­ren har för erfa­ren­he­ter är det lätt att iden­ti­fi­e­ra sig eller för­stå Albrektssons skild­ring­ar:

den som kän­ner igen alli­ga­torn

har en egen i dju­pet

Jag vill inte vux­na.” Stefan Albrektssons Sjöstjärna är, kan en säga, små berät­tel­ser från barn­do­men. De utspe­lar sig i en tid då för­äld­rar rök­te i bilar utan säker­hets­bäl­ten. Även om dik­ter­na är ett slags per­son­ligt och histo­riskt tids­do­ku­ment går dröm­mar­na och flyk­ten att kän­na igen.

Minnesbilder av räds­lor och för­vänt­ning­ar blan­das med nai­vi­tet och all­var. Barn har en ovär­der­lig för­må­ga att han­te­ra svå­ra situ­a­tio­ner genom fan­ta­si och lekar. Dikterna i Sjöstjärna väc­ker både ils­ka och med­käns­la, men ock­så hopp – trots allt.

ur Sjöstjärna

Morfars hän­der luk­tar trä i solen

och har blodåd­ror som dagg­mas­kar.

Jag vet, eftersom han trol­lar bort

min näsa ibland. Han kan trol­la

tju­go­fe­mö­ring­ar ur öro­nen på mig.

[…]

Det sägs att sjö­stjär­nor,

om en av deras armar huggs av,

låter en ny växa ut och den gam­la

blir en ny sjö­stjär­na

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Krokimodellen
– av Anna Nero

Bild: omslag Anna Neros 'Krokimodellen', helt vitt med texten i svart och rött samt en skiss av en naken kvinnas kropp

Samtidigt som vi får kom­ma helt nära kro­ki­mo­del­len, berät­tar Anna Nero om lära­re och kro­ki-ele­ver, om möten med and­ra model­ler, om utsatt­het och stolt­het. Hon rör sig frimo­digt i det änd­lö­sa land­skap som bre­der ut sig mel­lan betrak­ta­ren och den betrak­ta­de och gör flera histo­ris­ka och lit­te­rä­ra kopp­ling­ar.

Texterna är, lik­som ele­ver­nas teck­ning­ar, skis­ser som upp­står i stun­den. Boken är tänkt att inspi­re­ra lära­re, kon­ste­le­ver, konst­in­tres­se­ra­de och and­ra som vill kom­ma när­ma­re kro­ki­mo­del­len och som för­sö­ker för­stå vad som hän­der i ögon­blic­ket.

ur Krokimodellen

Eleverna ska teck­na stort. Två ställ­ning­ar som går in i varand­ra. De ska likt Paul Gauguin teck­na med kla­ra kon­tu­rer. De vill inte göra fel, de är räd­da, det ska vara per­fekt med­det­sam­ma. De vågar inte expe­ri­men­te­ra eller stic­ka ut.
   I vårt sam­häl­le är per­fek­tion och exper­tis ett ide­al. Människor ska inte tän­ka själ­va. I media till­frå­gas exper­ter inom oli­ka områ­den.
   Likaså eman­ci­pa­tion. Akademiskt skri­van­de kan vara så trå­kigt och till­krång­lat att en har svårt att ta till sig tex­ten. Men ändå vågar få skri­va eman­ci­pa­to­riskt. De vågar inte stic­ka ut och fri­gö­ra tex­ten; tillå­ta sig att släp­pa fram både Dr Jekyll och Mr Hyde. Det är den som föl­jer mal­lar­na som hyl­las.
   Jag står i en este­tiskt till­ta­lan­de pose. Jag mås­te gå ur min bekväm­lig­hets­zon för att våga bli kro­kig, plump, ful. Det är job­bigt att luta sig fram­åt så brös­ten blir långa, eller kut­ryg­gig med dålig håll­ning. Estetik behö­ver inte vara till­ta­lan­de. Estetik kan vara ful. Fulestetik. Det är våra per­son­li­ga upp­le­vel­ser som är det vik­ti­ga, inte det kog­ni­tivt säk­ra.

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Om oss
– dikter av Lotta von Mentzer

Bild: omslag till Charlotta von Mentzers diktsamling 'Om oss'

Lotta von Mentzers dik­ter kret­sar kring tan­ken att våga bry­ta upp och gå själv­stän­dig. Men där finns ock­så en läng­tan efter att enas och för­e­nas och där­med tillå­ta och respek­te­ra and­ra åsik­ter och vär­de­ring­ar, något hon ser som en utma­ning!

Vad vet vi om våra grund­läg­gan­de vär­de­ring­ar? Släpper vi dom när det bör­jar blå­sa kallt eller vågar vi stå fast?

Omslagsbilden är Mentzers. I sina foto­gra­fi­er för­sö­ker hon fånga de “grund­läg­gan­de struk­tu­rer­na” i stads­bil­den såsom stup­rör och käl­lar­föns­ter.

Det låter lite kons­tigt kanske, men jag ser en skön­het i det som vi tar för givet men ofta inte läg­ger mär­ke till”, säger hon.

om Om oss

Här går vi bland stup­rör och elstol­par.
Inte all­tid så iögon­fal­lan­de. Inte all­tid så vack­ra.
Vad bryr vi oss om grundstom­men.
Våra grund­läg­gan­de vär­de­ring­ar.
När det blå­ser kal­la vin­dar.
Vi ser oli­ka pro­blem.
Vi fin­ner oli­ka lös­ning­ar.
Vi ris­ke­rar att skil­jas åt.
Vågar vi vara fria. Gå själv­stän­digt.
Vågar vi mötas trots skill­na­der. Förenas.
Vi har för­må­ga att ge ting mänsk­li­ga drag.
Men ock­så att göra män­ni­skor till ting.
Det hand­lar om oss.

13.
Hur skall jag till­bringa evig­he­ten.
Som drop­par från en ald­rig sinan­de till­bring­a­re.
En stän­dig törst att ald­rig släc­ka.
En evig läng­tan.
Räcker det.
Är det till­räck­ligt.
När kom­mer du.

14.
Ro mig sak­ta.
Dit jag med lätt­het kan sti­ga av.
Där vågen stil­la for­mar sig runt mina bara föt­ter.
Så vill jag vand­ra.
Med ryg­gen mot buk­ten.

Om oss i webbshoppen»

Mer om Lotta von Mentzer»

Bild: Bo Ranman och Lotta von Mentzer vid releasen 26 januari 2019 på Galleri Engleson i Göteborg
Bo Ranman och Lotta von Mentzer vid rele­a­sen 26 janu­a­ri 2019 på Galleri Engleson i Göteborg

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'